Stort tack till alla er som erbjudit mig rippe olika beten!

Maila mig gärna på annicahedlund@hotmail.se och beträtta mer om det ni har att erbjuda honom.

Annars fick jag idag rida på ett litet sto vid namn Cosmopolitan, gått miljoner fina 1.20 rundor. Red på banan och gjorde lite övergångar mellan galopp och skritt och kände lite på varandra. Första gången jag sitter på henne. Helt underbart var det vill jag lova.

Tidigare idag sa jag: Jag lever för att sitta och jobba med 600kg muskler!

Emil svarade då: Vadå har du köpt en ko?!

Nja... inte riktigt. 

Det här med att hitta ett bra bete var då inte det lättaste!!

Det är antingen för unga (därmed busiga), för många eller för långt bort från lilla sundsvall...

Om ett par år hoppas jag på att kunna ha mitt eget bete.

GUD VAD SKÖNT!

detta kan man väl ändå inte kalla bete?

Har haft noll inspiration till att skriva något här.

Men det har rullat på ändå:

- varit tävlingsledare

- varit en vända till norge

- bea skulle ha fyllt 20 den 17maj...

- letat det perfekta betet åt rippen

- blivit tillsvidare (igen!!) anställd på mio

- man har sjukt mycket tid över, när man inte har en häst att träna.

Nu närmast återstår det att fixa det perfekta betet åt rippe. Det skall inte vara för många hästar, lugnt och bra bete. Inte allt för hårda krav va?

Om det kommer en ny häst istället för rippen, så lär jag väl hitta lite motivation till att skriva här. Men just nu känns det inte så roligt att varje dag skriva 20min skritt i ridhus, beta i två omgångar + mockning.

Har kollat runt lite om det är så att hans ledband är uttänjt, så kan det ta 6 månader innan han blir bra. Om han ens blir bra. Så nu känns det sjukt tungt igen... Då det troligen är så att det är uttänjt. Men tydligen ska man kunna se detta på ett ultraljud. Så ska ringa till min vetrinär på måndag, och se vad vi skall göra med honom.

Om vi ska åka in och kolla med ultraljud eller vad som skall ske med honom.

Min lilla prins.

Efter begravningen i fredags har det varit tungt.

Men nu har det mesta lagt sig och livet måste gå vidare.

Rippe och jag skrittar på, helst två gånger om dagen. Men det beror på hur det ser ut på ridhusbokningen. Vi vågar nämligen inte vara någon annanstans än där inne, inga onödiga risker. Så på morgonen kommer vi in där iaf. Sen får han gå ut i hagen fram till lunch. Han springer gärna in till hagen av sig själv, dvs han är glad att få vara i den igen.

Är han glad är jag glad.

Den där backen som är upp till Rippes hage gick idag väldigt snabbt att gå upp för, han såg så lycklig ut. Va? Menar du att jag ska få gå in i den? Va VA? Ungefär så verkade det som han ville fråga mig...

Idag fick han alltså gå ut i hagen igen, efter vårt skrittpass i ridhuset. Han skötte sig så bra han kunde inne i hagen. Han gick ett par varv för att undersöka allt, sen ställde han sig och åt. Lugnt och fint. Känns som om att han visste att han skulle åka in i boxen om han misskötte sig.

Två skrittpass á 20min har gått utan problem! Jag ska prova släppa honom i hagen imorgon en timme eller två, är han vild åker han in i boxen snabbare än snabbast! Då väntar vi med det ett tag till.

När jag kom och skulle hämta honom för andra passet ikväll så såg han så glad ut. Riktigt härligt att se den där gnistan i ögat på honom.

Tänk va dem ska stråla när han får hoppa igen...

Tänk vad mina ögon ska stråla då!

Återbesöket är nu avklarat!

Förmodligen blir det inte heller något till!! :D

Han är inte helt bra. Men han är inte böjöm eller något sådant. Vetrinären tror heller inte att han har någon kotledsinflammation, så han är inte behadlad. Förmodligen har han sträckt något ligament eller liknande.

Det blir nu skrittmotion två gånger om dagen samt lite hagvistelse varje dag, efter 14dagar ska jag ta honom på lina. Sen blir det väl ett telefonsamtal till vetrinären. Känns skönt att jag ska få hoppa upp igen, men jag håller mig i ridhuset...